”Helena von Zweigbergk har i roman efter roman visat sin förmåga att beskriva människors tillkortakommanden, deras oförmågor och rädslor. Just deras stackars godhet och hjälplösa förtvivlan. Ibland så naket att det nästan varit svårt att läsa.” DN
”Helena von Zweigbergk framstår alltmer som en svensk motsvarighet till Elizabeth Strout. Som insiktsfull relationsskildrare och för att hon återkommer till samma romangestalter under olika delar av deras liv och fördjupar läsarens relation till dem. Det är inte alla författare som kan skriva så att man glömmer att det inte är verkliga människor som man möter i texten.” Gefle Dagblad
Ingrid och Tom har inte haft kontakt på flera år. Tom har vänt henne ryggen, han har känt att det är som om hon skämts för honom. En skam som han har fått bära.
Ingrids dotter Johanna övertalar Ingrid att gå i terapi. Hon är motvillig men hamnar i en grupp föräldrar som alla, av olika skäl, har tappat kontakten med sina vuxna barn. Och för första gången vågar hon öppna sig lite.
Så dyker Toms tonårsdotter upp. Hon är resultatet av en otrohetsaffär i Budapest och har bara haft sporadisk kontakt med sin pappa under sin uppväxt. Nu ska hon flytta in med honom och Nina och deras lilla son. Gamla sår rivs upp, Nina ifrågasätter Toms lojaliteter och plötsligt har allt i Toms tillvaro ställts på ända.
Då finns Ingrid där för Tom. Men vågar han närma sig henne igen för att få hjälp?
I 1999, den tredje fristående delen i Helena von Zweigbergks romansvit Drömmar om frihet, möter vi återigen Ingrid, Tom och Johanna i en tid då ett nytt millennium står för dörren och alla tre försöker hitta tillbaka till varandra som vuxna individer.
