Det gyllene ljusets sutra är en mahayanasutra och visionen i mahayanabuddhismen är att alla människor kan utvecklas andligen och att hjälpa dem i detta ingår som en självklar del i det andliga livet. Mahayanabuddhismen uppmuntrar varje enskild person att samarbeta i vad som beskrivs som den stora universella omvandlingen. Mahayanasutror är i högsta grad ”imaginativa”. De förklarar inte det andliga livets praktiska sidor: mindfulness, de fem etiska föreskrifterna, hur man ska meditera. De bjuder i stället in oss till att föreställa oss livet på ett nytt sätt. Och till sin hjälp tar de historier, skildringar av fantastiska utopiska världar, den mest underbara fantasi och magi. Detta kan tyckas ligga långt borta från klassisk buddhistisk strävan ”att se saker och ting som de faktiskt är” och sökandet efter sanningen. Ändå handlar Det gyllene ljusets sutra om något väldigt konkret: om hur vi behöver omvandla oss själva och världen, och att det ytterst inte går att separera de två. En del av vår egen omvandling är att se, ta ansvar för och bekänna våra tillkortakommanden – ett mycket centralt och utmanande tema i boken. Det andra temat är hur världen behöver omvandlas, för att skapa en bättre, mer mänsklig och hjälpsam värld för alla människor, och naturen. Sangharakshita lyckas göra denna urgamla buddhistiska text och dessa teman spännande, inbjudande och mytiska – och ytterst relevanta. Det här är första delen i en trilogi där Sangharakshita introducerar och vägleder oss i tre mahayanasutror. De andra sutrorna är: Vimalakirti-nirdesa (Vimalakirtis undervisning) och Den vita lotus-sutran (Saddharma-pundarika).
