"Man kan inte föreställa sig trevligare sällskap än Barnes senaste böcker, och om trevlighet vore ett litterärt kriterium skulle han få Nobelpriset varje år", Kristoffer Leandoer, Svenska Dagbladet.
"Ljuvlig läsning", Yukiko Duke, Vi Läser.
"Betyg 5 av 5. Det är en vacker och berörande bok som lär uppskattas av både nya och trogna Barnesläsare", Julie Hansen, BTJ.
"I romanen Avfärd(er) är han lika klok, rolig som någonsin förr", Lars-Håkan Svensson, Sydsvenskan.
"Det han åstadkommit är en prosa präglad av energi och största tänkbara vitalitet", Tommy Sundin, Västerbottens-kuriren.
"Julian Barnes är en av de mest intressanta och trovärdiga skildrarna av kärlek i modern tid." Andres Lokko, Dagens ETC.
Boken Avfärd(er) av Julian Barnes i översättning av Andreas Vesterlund.
Denna nya bok av den store Julian Barnes utkommer både på engelska och på svenska lagom till hans åttioårsdag 2026.
"Det blir min sista bok", skriver han. Sedan 2020 behandlas han för leukemi. Sjukdomen är "obotlig, men hanterbar" vilket innebär att om han medicinerar som han ska är döden inte nära förestående.
Men det kan ändå vara dags att börja tänka på avfärden.
Denna hans sista bok handlar alltså om avfärder, och om minnen. Olika sorters minnen, glömda minnen, ofrivilliga minnen. Minnen som likt Prousts madeleinekaka utlöser hela sekvenser av intensiva upplevelser.
Har förresten alla upplevt det fenomen som Proust talar om i På spaning efter den tid som flytt? Alltså att en smakupplevelse som en viss kaka uppblött i te eller något liknande kan locka fram ett mycket tydligt minne med rika detaljer?
Barnes har själv inte varit med om det. Är Prousts berömda anekdot bara en litterär konstruktion? Men skulle det hända Barnes, skriver han, skulle det nog inte handla om en uppblött kakbit. "Snarare en fläkt av limmet och lacket jag hade till mina modellflygplan, doften av stekt bacon eller lukten av blöt golden retriever."
Det verkar också som om minnen är väldigt tänjbara. Upplevelser bleknar till anekdoter och sedan till minnen, kanske rentav väldigt osäkra minnen. Spelar det någon roll om det vi minns verkligen har hänt?
Som vanligt levererar Barnes också "en berättelse i berättelsen". Denna gång är det en kärlekshistoria om två vänner han träffade på universitetet på 1960-talet, Stephen och Jean. Båda mycket smarta, han lång, gänglig, något osäker, hon attraktiv och betydligt syrligare. Barnes blir deras matchmaker, den som för ihop dem - det ordnar han på ett arbetarfik i saluhallen. Så enkelt, så smidigt – de båda finner varandra och blir ett förälskat par i arton månader, fram till examen.
Sedan går de skilda vägar. Livet knuffar dem isär. De är för unga för att stå emot den yttre pressen från vardagens omständigheter, eller kort sagt: de tappar bort varandra.
Men fyrtio år senare händer det igen:
Kan du göra ett nytt försök att föra oss två samman?
Det är Stephen som kommer med förslaget. Han vill att Barnes ska gillra en fälla. Du ska bestämma träff med Jean på det där gamla kaféet, precis som i forna tider. Säg att du bara vill prata gamla minnen med henne och när ni sitter där kommer jag förbi som av en händelse...
I översättning av Andreas Vesterlund.
Boken Avfärd(er) av Julian Barnes i översättning av Andreas Vesterlund. ISBN 978-91-7742-640-0. Högkvalitetspapper, sydda ark, mjuka pärmar med flikar, 208 sidor.
