60 år är inte mycket på jordens rund, men på 120 terminer hinner en hel del hända och vända. I denna festskrift berättar lärare och kursdeltagare om sin tid på Östra Grevie. Omvälvande och livsavgörande för så många. Somliga går vidare med sitt konstnärskap, för andra blir folkhögskolan en skapande paus i livet. Folkhögskolan – denna magnifika inrättning, som idé och praktik. Mylla för demokrati. Lekrum, spelrum. Forskningsfält. Mötesplats för folk från skilda håll och kanter, åldrar och bakgrunder. ”Vi tror att alla människor har en skönhetslängtan längst inne, och att konstnärlig verksamhet inte skall vara förbehållen ett fåtal.” Så lyder en punkt i Benkt Engquists estetiska manifest från 1970, som fick vingar och spreds till fler folkhögskolor och länder. Ett projekt som gav särskilt stor genklang var ”The European Field”, lett av Antony Gormley: 40 000 små lergubbar, brända på det lokala tegelbruket, och utställda på Malmö Konsthall hösten 1993. Halva trakten deltog: kursare på Östra Grevie, skolbarn, pensionärer, bofasta, tillresta; alla som ville knåda ett individuellt bidrag till helheten. Dessa läckra och gåtfulla figurer tittar upp på betraktaren som om de ville säga: ”Vem är du? Vad tittar du på? Vilka är alla? Var har vi varit? Vart ska vi?” Vi ska vidare. Det är ett som är säkert! Historien har tagit oss hit. Framtiden börjar här och nu.
