Hallå vafan kom in. Lasse fyller sextiofem och ordnar fest. För första gången på tjugo år ska sonen komma till stugan och Lasse har planerat länge. Köpt dyr landgång, lånat porslin, städat och fejat för nu ska fan grabben få se att man reder sig själv. Men det som inte får hända händer: Boys, Lasses hund, fajtern och bästisen, försvinner. Det är kallt ute och Boys har inget täcke på sig. Och det är ingen jävla schäfer vi snackar om utan en rashund, en tanig whippet med tunn päls och känsliga tassar. Lasse ropar och ropar, men ingen hund syns till. Det måste vara grannarnas fel. Redan motarbetar dom Lasse på samtliga fronter, gör allt för att knäcka honom. Och Lasse känner sig rätt nere, fastän han fyller år, men har man sagt att man ska ha fest så får man stå vid sitt ord. Gästerna fyller stugan, korkar upp, drar dom vanliga historierna. Och så kommer den efterlängtade grabben, med ett hundbett som är en hemlighet, med minnen av när han och farsan var allt för varandra och med ett hål inom sig, samma hål som hos Lasse. Ja, det är inte bara Boys som blöder. Boys handlar om fadern, sonen och den stackars hunden. Om den gränslösa men skadeskjutna kärleken, om det skitiga i hörnen och om att aldrig riktigt hitta hem.
