Under 2000-talet rar debatten och politiken i Ryssland gradvis kommit att penetreras alltmer av en ideologi som går under namnet »den konservativa revolutionen«, en extremradikal tanke strömning som uppstod i mellan krigstidens Tyskland och Italien och som där banade väg för regimer som några år senare förde Europa till avgrundens rand.
Vad som i början var en marginell mot kultur har numera trängt in i den officiella ryska retoriken. Detta har främst skett under inflytande från filosofen Aleksandr Dugin, som har förenat den konservativa revolutionens idéer med den ryska auktoritära traditionen och på så sätt skapat en syntes som legat till grund för en kraftig radikalisering av den ryska regimens politik.
Genom att beskriva det ryska kulturlivets förändring från 1980-talet till mitten av 2020-talet visar denna bok hur en radikalkonservativ subkultur växte fram och hur den så småningom kom att få fäste i maktens korridorer. Utvecklingen åskådliggörs dels genom en ingående redogörelse för Aleksandr Dugins tankevärld, dels genom en skildring av tre ryska kulturutövare och deras metamorfoser genom åren: konstnären Aleksej Gintovt, författaren Zachar Prilepin och teatermannen Eduard Bojakov. Alla tre är framstående i sin genre, och alla tre har framträtt som ömsom förelöpare, ömsom medlöpare till regimens radikalisering.
Boken visar hur en liten grupp intellektuella kan få ett oerhört stort inflytande när gynnsamma omständigheter för deras ideologi infinner sig, och hur drastiskt den politiska spelplanen kan ändras i ett land när idéer i marginalen plötsligt plockas upp av makthavarna.
Lena Jonson är docent i statsvetenskap och har tidigare arbetat som forskare vid Utrikespolitiska institutet och vid Royal Institute of International Affairs i London. Under femtio års tid, från sitt första besök i landet 1969, har hon skrivit en rad böcker och artiklar om den politiska, samhälleliga och kulturella utvecklingen i Ryssland. Åren 2005–2009 arbetade hon som kulturråd vid den svenska ambassaden i Moskva.
