Den nya arten (biotekniken) är ett försök att medvetandegöra insikt om att vår teknikkultur är inledningen i en artförändringsprocess. Boken analyserar också skillnaden mellan människans liv i naturen och hennes liv inom biotekniken och ger förklaringar till varför människan övergått till den biotekniska utvecklingslinjen. ”DNA”-projektet publicerades första gången 1970. I december 1972 visades det i konstform som konst & idéutställning på Moderna Museet i Stockholm, då under Pontus Hulténs ledning. Följden blev stipendier för forskningar om det första avgörande steget från naturlevande, samlande/jakt, till enkla jordbruk. Vilket wixárica indianerna i Mexiko representerade. Resultat finns redovisade i flera böcker. Den första var Dagbok från Mexiko (1976) vars omslagbild ses ovan, de senaste Paradisets barnbarn ((2009 - essäer + fotobaserad kulturanalys). Beträffande kulturpolitik kan projektet vara ett exempel på svårigheterna i att arbeta som fristående forskare med obalans mellan försörjing och forskning. I efterhand kan man säga att projektet, inte minst med tanke på dess omfattning, skulle tilldelats en forskartjänst tills det avslutats. Nu blev tiden för arbetet söndertrasat av pendling mellan motsatta uppgifter. Insikt om att det inte kan fullbordas är anledning till denna Dejavu variant, som i en genom resursbrist avskalad form redogör för huvuddragen i projektet - vilket förhoppningsvis kan stimulera andra att följa upp idéer inom specialområden.
