Blanca Luz Brum var ett lysande vittne till sin tid och jag säger lysande eftersom hon likt ett stjärnskott lyste på olika himlavalv men utan att stanna. Under hennes flyktiga passage bländades många män av henne, poeten Parra del Riego, tänkaren Mariategui och till och med general Juan Domingo Perón kallade henne sin lojala vän. Men det var den mexikanske muralmålaren David Siqueiros som var kärleken där hon stannade. Med honom delade hon skyttegravarna i 1930-talets arbetarkamp och omvälvningar. Men hon kunde inte försvara den idealistiska kommunismens förvandling till auktoritär stalinism och tog sin tillflykt till Chile. Där fann hon en fristad och gjorde en ideologisk helomvändning som är oförklarlig för en modern läsare: hon blev aktivist för Pinochet och när hon, i egenskap av ordförande för Chiles PEN-klubb, åkte i väg till internationella kongresser försvarade hon den chilenska diktaturen och förnekade att det fanns försvunna författare. Hugo Achugar skriver hennes biografi i romanform och med hjälp av arkivmaterial och sin egen fantasi spårar han historien om denna motsägelsefulla och karismatiska kvinna som förförde män och kvinnor på sin tid och lämnade ett outplånligt märke på de platser hon passerade genom, med penslar av fiktion och forskning. Denna roman är en del av vad vi idag skulle kalla falska biografier eller självbiografier, där rösterna blandas och blir till en polyfon kör.
