Undertecknad tycker egentligen inte om att använda ordet Fantasy på en litterär genre – inte när vi har ett svenskt ord som borde fungera lika bra – Fantasi. Således vill jag benämna denna bok för en Fantasiroman. Men till skillnad från många andra i samma genre innehåller den inte någon magi eller övernaturliga fenomen, men eftersom den utspelar sig i en annan värld – en annan tid – så finns det mycket som inte är som här hos oss. Vad som är sig likt är människan. Om det är evolutionen som sett till att hon är kronan på verket eller om vi ska tacka en påhittad gud för det – det låter jag var och en tro och tycka vad den vill om. Nu lite om världen där handlingen utspelar sig. Solens bana är konstant över ekvatorn varför årstider som vi är vana vid, inte finns. De styrs istället av en röd och en blå måne vilket gör att olika tidvattenströmmar råder över, till exempel, regnperioder och andra väderskillnader. Den röda månen rör sig lite fortare än den blå. Varje år när månarna står jämsides firas det nyår, men denna bok handlar inte om nyårsfirande. Den handlar om orättvisor, om ont och gott och mycket kan kännas igen från vår egen värld både i nu- som dåtid. Egentligen är det nog bara inramningen – miljön – som är olik den vi är vana vid här i vår värld. Riket – som ligger runt den södra nollpunkten – är den största makten. Hela världen är dessutom inte kartlagd än, men vissa har upptäckt mer än andra.Så "har ni fantasi kan ni hoppa med mig in i tavlan här direkt", som Povel Ramel diktade en gång. /Börje Wennerström
