Karavanseraj

Om boken

Arne Johnssons nya dikter lägger sig nära hans förra bok, Zoetrop, men den rastlösa resenären söker nu snarare natthärbärge och ställen för lugn och självreflektion. I vilans hypnagoga svävningar får han syn på sig själv och »en aldrig gäldad skuld« i en värld av bränder. Platserna där diktjaget dröjer villkoras av handelsvägar, mynt byter ägare, billiga kopior, utsökta kryddor, i spegeln byter bilder och riktningar plats: »mitt jag en rastplats för världen«. Med sedvanlig filmisk åskådlighet genomsköljs Arne Johnssons dikter av föremål och tankar i både rörelse och vila.

Arne Johnsson gav ut sin första bok 1985. Han har belönats med ett flertal litterära priser, bland vilka märks Svenska Dagbladets litteraturpris, Bellmanpriset och De Nios Stora Pris. Karavanseraj – en rastplats vid gamla tiders handelsvägar – är hans andra bok på Nirstedt/litteratur.

". . . det här är en text som ska läsas i ett, utan andra hinder än den egna uppmärksamhetens egenheter. För på så vis är texten skriven, rastlöst, i anteckningsblock eller telefon som tycks ha plockats upp just när något måste registreras". Henrik Sahl Johansson, SvD.

"Kroppen blir ett oros-relä: uppifrån etern och genom kablar och kanaler kommer krig, död och geopolitik. Nerifrån marken påminner rötter, maskar och svampar om härvarons utmätta tid. Genom kroppen kan också minnenas lod sänkas mot barndomen, som genom sediment av tid. Det ger dikten en naknare ton – som nyfödd i åldrandets fas [. . .] Ett ord som kommer till mig under läsningen är tacksamhet, över att få vara här ett tag i elände, damm och ljuvlighet." Amelie Björck, Aftonbladet.