Vår samtid präglas av tilltagande regionala motsättningar med en eroderande respekt för grundläggande regler i internationell rätt. Detta utsätter mindre stater, som Sverige, för ökade risker att bli föremål för regionala stormakters ageranden. I sådana situationer är beredskapen för att skydda samhället mot effekterna av kriser orsakade av väpnade angrepp eller andra former av antagonistiska handlingar från främmande makt av omedelbar betydelse. Författningsberedskapen utgör ett centralt element för att förverkliga detta.
Den svenska författningsberedskapen utgår från regleringen i 15 kap. regeringsformen om hur Sverige ska styras under krig och krigsfara. Inom detta regelverk intar begreppet krig en avgörande särställning. En förklaring om att riket är i krig utlöser automatiskt en radikal förändring av statsstyrelsen och innebär att högsta beredskap råder i hela landet. Trots detta saknar begreppet krig en legaldefinition i svensk rätt, vilket innebär att det åligger statsmakterna, främst regeringen, att under konstitutionellt ansvar tolka dess innebörd och bedöma om en given situation innebär att Sverige är i krig.
Krigsbegreppet i den svenska författningsberedskapen bidrar till en fördjupad förståelse för innebörden och betydelsen av begreppet krig inom ramen för den svenska författningsberedskapen och vänder sig främst till jurister inom akademi, myndigheter och näringsliv med ett intresse för den svenska författningsberedskapens innebörd i ett snabbt föränderligt säkerhetspolitiskt landskap.
