Landsflykten och riket

Om boken

Albert Camus gav bara ut en novellsamling under sitt alltför korta liv. Hans romaner har blivit desto mer uppmärksammade, som Pesten och Främlingen. 1957 tilldelades han Nobelpriset i litteratur med motiveringen: För hans betydelsefulla författarskap, som med skarpsynt allvar belyser mänskliga samvetsproblem i vår tid. Tre år senare förolyckades han som 56-åring i en bilolycka på franska landsbygden.

Sin novellsamling gav han namnet Landsflykten och riket. Senast de gavs ut i Sverige var 1963. Samlingen innehåller sex noveller, olikheterna är slående. De är också skrivna vid helt olika tillfällen. De fyra första utspelar sig i Algeriet, som var en fransk koloni, där Albert Camus föddes och växte upp. Sedan förflyttas läsaren till både en konstnärslägenhet i Paris och en inbjuden ingenjör som tas emot i en liten stad vid Atlantkusten i Brasilien.

Introduktionen till novellsamlingen är skriven av Lena Kåreland, professor em. i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet.

Albert Camus föddes 1913 i Algeriet, en fransk koloni. När han var ett år stupade hans far i första världskriget och modern flyttade till fattiga kvarter i huvudstaden Alger. Tillsammans med sina två bröder växte han upp där med mormor. Som 17-åring fick han tuberkulos, som gav sig tillkänna även senare. På universitetet i Alger studerade han filosofi, blev journalist och debuterade som författare 1937, 24 år gammal.

Landsflykten och riket, hans enda novellsamlingen gavs ut 1957, samma år som han fick Nobelpriset i litteratur. I januari 1960 omkom han i en bilolycka.

Några av hans mest kända verk är Pesten, Främlingen, Myten om Sisyfos och Människans revolt.