På ett lantgods vid en sjö samlas en grupp människor som alla på olika sätt längtar bort från sina liv. Den unge Konstantin drömmer om att förnya teatern och vinna erkännande som dramatiker. Han älskar Nina, som själv drömmer om scenen och om ett större, friare liv. Men Nina dras i stället till den framgångsrike författaren Trigorin, medan Konstantins mor, den berömda skådespelerskan Arkadina, kämpar för att behålla både sin position och sin älskare.
Ur dessa förskjutna begär och motstridiga ambitioner växer ett drama där nästan ingen älskar den som älskar tillbaka. Konstnärliga drömmar kolliderar med fåfänga och självtvivel, ungdomens förhoppningar med erfarenhetens desillusion. Måsen som Konstantin skjuter blir en av teaterhistoriens mest berömda symboler – för frihet, utsatthet och människans förmåga att förstöra det hon själv längtar efter.
Måsen är pjäsen där Anton Tjechovs nya dramatik på allvar tar form. När den först sattes upp 1896 blev mottagandet ett fiasko, men två år senare, i Konstantin Stanislavskijs uppsättning på Moskvas Konstnärliga teater, fick den sitt stora genombrott. Tjechov flyttade dramat bort från de stora yttre händelserna och in i pauserna, undertexten och det som människor inte förmår säga till varandra. I översättning av Jarl Hemmer
ANTON TJECHOV [1860–1904] var rysk författare, läkare och dramatiker och räknas till den moderna novellens och teaterns stora förnyare. I pjäser som Måsen, Onkel Vanja, Tre systrar och Körsbärsträdgården ersatte han den traditionella dramatiska intrigen med något mer svårgripbart och mänskligt: livets pauser, motsägelser och outtalade längtan. Hans inflytande på den moderna dramatiken är svårt att överskatta.
»Vilka författare influerade mig som ung? Tjechov. Som dramatiker? Tjechov! Som prosaist? Tjechov!« Tennessee Williams
»Den moderna prosan börjar med Tjechov, Joyce, Conrad och James.« Joyce Carol Oates
