Utifrån opublicerade vittnesmål, arkivdokument, memoarer och nyare forskning berättar Mathias Forsberg och Artur Szulc i Med förtvivlans mod historien om den polska arméns desperata strider i september 1939 och dess fortsatta kamp i exil.
I september 1939 kämpade polackerna tappert för att försvara sitt fosterland mot tyska och sedan sovjetiska trupper. I Warszawa och på andra platser kapitulerade polackerna inte förrän i slutet av september. Den hjälp Frankrike och Storbritannien utlovat kom aldrig och det fanns ingenting att göra för Polen som slets itu mellan Hitler och Stalin.
Men ändå hade kriget bara börjat för polackerna. Polska soldater och politiker flydde till Frankrike via Rumänien och Ungern. Snart bildades exilregering och nya förband. Kampen för ett fritt Polen fortsatte militärt och politiskt under hela andra världskriget. Med mottot "I Guds namn - för vår och er frihet" stred polska soldater i Norge, Frankrike, Nordafrika, Italien, Nederländerna och Tyskland.
Medan soldaterna kämpade på slagfälten arbetade exilregeringen i London för att landet skulle återfå sitt oberoende efter kriget. Men freden 1945 innebar att Polen hamnade under det sovjetiska oket och idealen som de polska soldaterna kämpat och dött för försvann när järnridån drogs ner över Europa. För närmare 200 000 polacker i brittisk uniform var detta ett oerhört svek.
