Min pappas morfar Per Persson blev 1891 måg och bonde i min fädernegård Ol-Lars i byn Bondarv i Järvsö. Efter femton år som hemmansägare och familjefar medförde olika omständigheter att han kokade lite för mycket brännvin och kanske lite för ofta på gårdens fäbodvall i Harsen. Han fick nämligen problem med spriten. Han kommer lyckligen in på en av Sveriges första alkoholistanstalter, den i Eolshäll utanför Stockholm, och blir där kurerad på 3 månader. När han i juni 1909 kommer hem till gården igen börjar han att skriva dagbok – som en del av sitt “nya” liv. Han antecknar både vardagliga sysslor på gården och större händelser i bygden. Han redogör givetvis också för väderleksförhållandena, något som bönderna då liksom nu är mycket beroende av. Han slutar att skriva i dagboken under oktober månad 1918, precis när Spanska sjukan härjar som värst i gårdarna. Dagboken kom att bevaras tack vare många tomma sidor. Min faster Märta behövde den nämligen som anteckningsbok för sin skolkökskurs i Säljesta i slutet av 1920-talet. En bok med mat- och bakrecept kastar man inte i första taget. Min pappa fick den sedan av Märta på 1960-talet, och efter ytterligare 30 år fick jag den av honom. Men jag ville inte att den bara skulle ligga och ”samla damm” hos mig. I mars 1997 sammanställde jag ett första exemplar av ”Morfars dagbok”. Det överlämnades till min kusin Lotta Hansson som jag inte hade träffat närmare på många år, men som jag då hörde var svårt cancersjuk. Kraften att kontakta henne fick jag genom ”Morfars dagbok”, och vi träffades sedan regelbundet under hennes sista månader i livet. Det var fantastisk på många sätt. Inte visste jag då att mitt intresse för släktingarna och bygden i Järvsö skulle bli så ofantligt stort de efterföljande åren. Jag kände till en början bara till en enda bild av min pappas morfar. Men genom de många kontakterna och nya bekantskaperna som gjordes med ”Morfars dagbok” i handen dök det ena fotot upp efter det andra på mina gamla järvsösläktingar – också flera bilder av morfar Per Persson. Detta motiverade en nyutgåva av skriften sommaren 2001. Samtidigt hade jag då möjligheten att rätta till en del fel, men också dra nytta av utvecklingen på datorområdet för layout och reproduktion av dagboken i färg. I denna tredje utgåva har endast smärre revideringar gjorts. Att morfar Per nu ligger i “datan” skulle vara svårt att förklara för honom om man nu kunde åka tillbaka i tiden./Författaren
