En dag i april får Håkan Anderson ett brev med posten, innehållande en traktat över den före detta lärarkollegan Alfred J Medborg som mördats i sitt hem på sydvästra Gotland, ett mord som fortfarande är olöst. Den är komponerad av en annan kollega, Anton Karlgren, som nu är spårlöst försvunnen, och innehåller olika texter skrivna av herr Medborg, rikligt kommenterade av Karlgren. Tillsammans bildar de ett intrikat och oöverskådligt pussel där bitarna ger ledtrådar till Medborgs tankevärld och till de delar av livet som han så omsorgsfullt hemlighållit. En känsla av att Medborg skrivit om sin egen död skymtar ibland fram mellan raderna, som om han regisserat sitt eget slutgiltiga öde. I encyklopedisk form mejslar Håkan Anderson fram ett porträtt av en ensamstående man med en enastående förmåga att förvirra och förföra sin omgivning, och ger samtidigt möjliga ledtrådar till en gåtas lösning.
Om en ensamstående herre rör sig i samma, delvis fiktiva miljöer som debutromanen Breven med Gotland, Storbritannien och Tyskland som fond.
Om Breven (2004):
”… en intelligent, insiktsfull roman … spännande och saltstänkt hyllning till livet och litteraturen.” SYDSVENSKAN
”Eyvind Johnson har kommit tillbaka och hans namn är Håkan Anderson.” SVENSKA DAGBLADET
”… oemotståndlig i mina ögon …” EXPRESSEN
