- Nej egentligen inte ... Egentligen har vi aldrig varit oroliga för att bli avlyssnade eller bekymrat oss för vad som skulle hända om vi blev det. Definitivt inte pappa. Han sa bara: »Låt dem lyssna, jag har inget att dölja. Jag har rent mjöl i påsen.« Sedan den 26 december 2006 har Fatimas pappa suttit fängslad i Marocko. Vem som övervakat honom i 15 år i Sverige vet han inte. Inte heller hur den marockanska säkerhetspolisen fått tillgång till detaljerad information om hans liv i Sverige. Han har aldrig tidigare misstänkts eller förhörts om något terroristbrott. Flera lagförslag som rör hemlig övervakning är just nu aktuella: att tillåta hemlig rumsavlyssning (buggning), att tillåta att avlyssning sker innan brott har begåtts, om lagring av datauppgifter, att Försvarets Radioanstalt, FRA, får möjlighet att avlyssna all telefon-, e-post-, fax- och SMS-trafik som korsar landets gränser. Det finns också ett förslag om att förbättra kontrollen av hur tvångsmedlen används. Men detta förslag ser ut att hamna sist på prioriteringslistan. Vad blir konsekvenserna av dessa tvångsmedel för den enskilda människan? För organisationer som arbetar med utsatta människor? På vilket sätt påverkas journalisternas möjligheter att arbeta utan rädsla för att deras källor röjs? Står dessa tvångsmedel i proportion till de integritetskränkningar de innebär? Behövs de verkligen och är de effektiva? ÅTTA TEXTER skrivna av Svenska Journalistförbundet, Svenska Författarförbundet, Anna Wigenmark, Robert Hårdh, Mehmet Kaplan, Alice Åström och Anita Klum diskuterar på vilket sätt dessa lagförslag hotar den personliga integriteten och därmed också demokratin.
