Pañcatantra är ett av den klassiska indiska litteraturens mest berömda verk. Det har sagts att ingen text förutom Bibeln har fått så stor spridning i världen och den lär finnas i minst tvåhundra versioner på mer än 50 olika språk. Boken utgörs av en samling djurfabler som hålls samman av en ramberättelse: En lärd brahmin har fått i uppdrag att undervisa tre okunniga kungasöner om statskonstens hemligheter. Likt ryska gummor ligger berättelserna inbäddade i texten, den ena inuti den andra.
Fablerna i Pañcatantra har inte bara syftat till underhållning, utan också till folkbildning; så fostrades generation efter generation i beteenden och moral. Djuren får representera olika mänskliga egenskaper i drastiska exempel på vad som manar till efterföljd eller vad som bör undvikas. Våra föreställningar om den sluga räven, den opålitliga ormen, den dumma åsnan, den pålitliga elefanten, och så vidare, stammar alla från den indiska fabeltraditionen sedan den spridits över världen.
Språkvetaren Rolf Jonsson har direkt från sanskrit gjort den första svenska översättningen av det klassiska verket. Gunilla Gren-Eklund, professor emerita i indologi, ger i en inledning Pañcatantras fascinerande bakgrund och kartlägger hur texten har färdats genom världen och införlivats i olika kulturer.
Pressröster
"Ett av den indiska litteraturens, och världslitteraturens, mest spridda, inflytelserika och konstnärligt bestående verk ... Målgruppen må ursprungligen ha varit prinser men strängt taget talar verket till var och en som erfarit imbecilla översåtars nycker, ansatts av slemma vedersakare eller bara försökt betvinga högst egna skevheter och villor... Verket finns nu för första gången på svenska, i direktöversättning från sanskrit, genom en föredömliga utgåva..." - Alan Asaid, Svenska Dagbladet.
