Aaron, 14 och Jimmy, 17, bor ensamma med sin alkoholiserade och oberäkneliga pappa. De lyder hans minsta vink för att undvika problem, och de försöker hålla sig hemifrån så ofta de kan. Sommaren är slut och Aaron och Jimmy ska tillbaks till skolan. Aaron ska börja i en ny klass, fast besluten om att denna gång inte mista sin stora chans till kompisar och Jimmy ska börja i gymnasiet. Det dröjer inte länge förrän de båda stöter på nya bekantskaper och personer som på kort tid kommer att förändra hela deras liv, både på gott och ont. Pauline Wågström var 14 år när hon började skriva om karaktärerna i Udda & Utsatt. Som en ensam och väldigt utsatt person i en småstad började hon skriva en historia om två karaktärer, bröder som även dem var utsatta och bodde i en småstad. Pauline publicerade regelbundet delar av sin historia på nätet och fick många läsare och uppskattade kommentarer. Tretton år senare skriver hon fortfarande på sin historia och resultatet hittills är två utgivna böcker i serien. Historien utspelar sig i småstaden Nässjö där Pauline själv kommer ifrån och böckerna är en blandning av fiktion och verkliga händelser. En del händelser som Pauline själv har varit med om och en del händelser som har hänt i hennes närhet eller som hon har läst om. Böckerna är skrivna i jag-form och i böckerna får läsarna följa olika karaktärer som på ett eller annat sätt har ett samband med varandra. Fokuset i böckerna ligger på unga killar som alla på något sätt är utsatta och viktiga ämnen som tas upp är bland annat alkoholism inom familjen, självskadebeteende, funktionshinder och sjukdomar. Böckerna tar såklart också upp glädjeämnen och vänskap. Sagt om Udda & Utsatt: "Du är bra på att sakta men säkert, med små händelser bygga upp spänningen och hålla intresset uppe." "Intressant att du skriver om en pojke som skär sig, när man läser om det i media kan man lätt få för sig att det här är ett 'typiskt tjejbeteende'. Bra att det perspektivet tas upp. En fördom ventileras och ifrågasätts, bra!" "En hemsk historia, skickligt beskriven i prologen! Man blundar, kisar, läser det man inte vill läsa därför att man blir nyfiken. Nyfiken därför att man fylls av empati för den utsatte. Hur kommer det att fortsätta, går det bra för huvudpersonen längre fram i berättelsen? Det här är något som berör! Och jag vill bli berörd, även om det är obehaglig läsning."
