FoU-rapport (Hälsa och samhälle), 2014:1. Syftet med den här studien är att sätta fokus på vilket sätt socialtjänsten arbetar med hedersrelaterade frågor, och att på ett kvalitativt sätt studera hur socialsekreterarna resonerar kring problematiken – vad det är för typ av argumentation som förs när ärendet klassificeras som heder och skickas vidare till en utredning, vad är det som utreds, och hur argumenteras det när utredningen handlar om barn som tillhör invandrarfamiljer? Det finns många uppfattningar om vad och hur socialtjänsten gör i mötet med sina klienter. När det gäller frågan om hedersrelaterade konflikter finns det också olika uppfattningar. En grundläggande definition av hedersrelaterat våld och förtryck som många rapporter och handböcker – och även Länsstyrelsen – använder sig av, är FN:s definition av hedersvåld. Den betonar att våldet och förtrycket uppmuntras och stöds av ett kollektiv som ett led i ett strukturellt och institutionaliserat förtryck mot kvinnors sexualitet (Gill, Begikhani & Hague, 2012. Johnsson–Latham, 2005). Definitionen kan förstås i ett socialt sammanhang där det råder åtskilda könsroller, och där våld och förtryck mot kvinnor är kollektivt och institutionellt sanktionerat. Frågan jag ställer mig är hur socialsekreterarna förhåller sig till definitionen i en svensk kontext. Andra frågor är: vad gör socialtjänsten i sådana fall som betecknas som hedersrelaterade? På vilket sätt särskiljer socialtjänsten frågan om hedersrelaterat våld? Och använder sig socialsekreterarna som utreder frågan i så fall av speciella metoder?
