Skölden hör till de mest ikoniska föremålstyperna förknippade med skandinavisk vikingatid. I populärkultur och i populärvetenskapliga framställningar syns sköldar ofta i stridande krigares händer och längs vikingaskeppens relingar. I souvenirbutikernas skyltfönster syns sköldar på prydnadsföremål, på tröjor och på snapsglas till försäljning. De framstår i sådana sammanhang, precis som föreställningen om hornprydda hjälmar, som synonymt med bilden av vikingen. Den återkommande exponeringen av vikingatida sköldar skapar en förväntan på att dessa även har en framträdande roll inom det arkeologiska forskningsfältet. Men sköldar har i själva verkat ägnats sparsamt med forskningsintresse, trots att de uppträder frekvent i flera olika typer av källmaterial. Som arkeologiska fynd finns sköldar främst i form av metalldelar som sköldbucklor och beslag, sköldar finns även som miniatyrer använda som amuletter och hängen. Vi finner dem som del av figuriner och avbildade på gotländska bildstenar, på runstenar och textilier. De förekommer även i skriftliga källor från vikingatid och tidig medeltid som del av sagor, myter och i form av kenningar. Genom ett helhetsgrepp undersöks de olika källmaterialens sköldar i relation till varandra och det omgivande samhället under vikingatid. Studerat som ett associativt fält framgår att sköldens betydelser och funktioner varierar beroende på sammanhang men genomgående kan kopplas till ett övergripande socialt ramverk präglat av aristokrati, krigarideal och mytologi. Kerstin Odebäck (f. 1986) är arkeolog med speciellt intresse för den yngre järnålderns och i synnerhet vikingatidens arkeologi. Vikingatida sköldar är hennes doktorsavhandling. Detta är en doktorsavhandling i arkeologi med inriktning mot allmän arkeologi vid Stockholms universitet 2021.
