Pentti Rantakrans hittas död i sin utomhussimbassäng i en större stad i Norrbotten. Kommisarie Lars Gunnar Hedström och hans mannar sätts på uppgiften att lösa mordet. En gul ford granada har skymtats vid mordplatsen och spanarna Yngve Öman och Sven-Olof Taano får uppgiften att finna granadan och dess ägare. Spaningarna går planlöst tills det plötsligt bränner till i byn börjeslandet. Under tiden hittar kriminalinspektör Lorentz Alexandersson en egen tråd på gåtan efter ett samtal med änkan Ersson. Vilken roll har Lena Öman – Norrbotten Stål AB:s bästa traversförare – i det hela? Hur mycket ligger det i Nacka-geologen Nicklassons vittnesuppgifter? Och vad gör göteborgaren ”Taxi” uppe i landets nordligaste län egentligen? Ur förordet av Erik Kessels: ”... men det är inte bara vad han tecknar, utan hur han tecknar det. Erikssons manér tillhör en annan era. Det finns en uppkäftighet i linjen, ett lo-fi punkigt uttryck som för tankarna till tecknade serier från sjuttio- och åttiotalet, tiden kring Erikssons födelse. Kanske illustrerar han sina barndomsminnen. Även fast hans verk har en improviserad stil, så är de samtidigt märkligt monumentala. De snabba, säkra linjerna skapar en känsla av beständighet. Det låter som en paradox, men jag vill pasta att Eriksson arbetar med episka anteckningar. Det är ett uttryck som liknar Robert Crumbs eller (tidigare) George Grosz, men här med en slang av Nordisk humor. Han fångar mentaliteten I en tidsperiod med samma skärpa som han fångar dess visuella identitet. Läs boken så kommer du att förstå vad jag menar.”
