Ny kraftigt uppdaterad och utökad upplaga november 2011. Omkring 30 000 svenskar tillhör resandefolket. De som för kallades »tattare«. Trots att vi möter dem på våra arbetsplatser, i våra bostadsområden och ute i samhällslivet är de anonyma för oss. På grund av tvångssteriliseringar, rasregistreringar och etniska rensningar har de hållit sig undan offentligheten. Av omsorg om barnen har föräldrar undvikit att berätta om deras ursprung. Många har därför tappat sitt modersmål – resanderomani. Men från slutet av 1990-talet kom vändningen. Då påbörjades något av en revival, främst bland unga, att våga träda fram och visa stolthet för sina rötter. Efter erkännandet som nationell minoritet engagerar sig många resande för att rädda språket, dokumentera gamla romanisånger och att själva arbeta aktivt inom politiken för att få upprättelse. Flera resande berättar själva i boken om hur det varit att växa upp inom resandekulturen. Till denna nya upplaga har Bo Hazell gjort omfattande uppdateringar av kapitlen om ursprung, historia och språk. Och vad dagens resande lyckats åstadkomma sedan första upplagan 2002. Listan på romaniord i svenskan har utökats, och det finns nya sångtexter av resande. I ett av de nya kapitlen berättar två resandekvinnor hur de som barn upplevde raskravallerna i Jönköping 1948. Bo Hazell har listat upp 500 plats- och ortnamn från hela Sverige som ger en fingervisning om var de resande har bott eller haft sina lägerplatser under sina vandringar. Och var de utövat sina yrken. Tattareviken, Skojarebacken, Fantetorp, Gårdfarihandlaren, Krämarstan, Rackaregården, Nattmanstorg och andra platsnamn visar att resandefolket gjort viktiga avtryck på kartan och i vår gemensamma svenska historia.
