Avhandlingen belyser läsning och läsarbanor i ett livsperspektiv där fyra lärarstudenters berättelser om läsning från barndom till mötet med lärarutbildningen analyseras ur ett sociokulturellt perspektiv. Ur berättelserna om läsning i olika kontexter såsom familj, skola och lärarutbildning framträder ett perspektiv på läsning som en relationell process. I en relationell läsprocess visar sig viktiga andra, som bjuder in och bekräftar, vara de mest betydelsefulla grundförutsättningarna. Viktiga andra, d.v.s. de som är betydelsefulla och stöder läsprocessen, finns i alla de sammanhang som studenterna berättar om, från tidig läsning i barndomen till vuxenlivets läsning i olika läspraktiker. Enligt studenternas läsarbanor finns flera olika läsarföreningar beroende på sammanhang. I berättelserna framkommer hur upplevelser av delaktighet i en läsarförening inte automatiskt överförs till en annan. I mötet med läsning i nya sammanhang uppstår större eller mindre glapp som utmanar och behöver överbryggas. Att bli medveten om sin egen läsning i ett livsperspektiv kan innebära insikter i att läsning är en relationell process som sker i situerade praktiker kopplad till personliga, historiska, kulturella och sociala kontexter, vilket betyder att undervisning kring läsprocesser är en långt mera komplicerad process än att enbart lära ut hur text avkodas som isolerad färdighet.
